Jag sitter och minns Lucia. Hur mina Luciafiranden har sett ut genom åren. Jag saknar hur mamma kom och väckte tidigt på morgonen med viskande röst, kolsvart utanför, mörkt förutom ljuset från stjärnor, ljusstakar och levande ljus i huset. Sakta samlas familjen i tv-soffan för att äta frukost och se på Luciafirandet på tv. Frukosten slutade alltid med lussekatt och pepparkaka. Det var så mysigt. 

I skolan var det sedan ytterligare Luciafirande. Gympasal, kyrka, uppehållsrum. Det har alltid varit någon typ av firande. Förutom gymnasiet. Under sista året kom det fram att anledningen till att det inte finns något på Ljunkan var för att några elever kastat tomater på Luciatåget. Tråkigt att det spårade ur, men en väldigt kul anledning ändå.

Idag sitter jag i min mysiga, men skitiga stuga. Lyssnar på musikhjälpen. För tillfället underbara Armand Mirpour. Väntar på Luciatåget där, för att varit med om något firande för dagen. Och är glad att jag inte jobbar morgon. Lite rörigt verkade det som att det har varit.