Till slut har iallafall Markus släppt turnédatum. Norrköping 1 november. Gävle dagen efter. Stockholm veckan efter den. Tittar på lite klipp på youtube för att fira. Liveklipp från någonstans. Längtan efter konserter sätter in. Det var alldeles för länge sedan. Sen en konsert med någon jag verkligen vill se. Inte något jag går på för att jag kan, utan för att jag vill. 

Lite läskigt att jag har haft en sån där dag idag då jag bara vill lyssna på Markus. Sånt går i perioder. Kul att idag var en Markus dag. Han träffar rätt. Åh. Jag längtar efter en konsert med låtar som man älskar. Som man kan texten till. Lustigheter som händer just där, just då. Bara där. Bara vi, ingen annan. Det som jag levde för förra året, fast inte lika mycket som alla andra.

Om mindre än tre veckor åker vi iväg på luffen. Det mesta är faktiskt fixat, lite småplock kvar bara. Eftersom jag är som jag är har jag börjat hetsa upp mig nu. Skriver upp sevärdheter, ska börja med tågen snart. Skriva upp tåg vi skulle kunna åka med. Planera allt, allt. Jag måste ha koll på ALLT. Inte en minut får gå fel, därför måste jag vara förberedd. Jag måste börja packa. Frenetiskt skaffa mig koll på alla detaljer. För jag vet inte hur man gör på en tågluff, än kan jag inte slappna av. 

Å andra sidan tycker jag att det är lite roligt att åka iväg på något som jag inte vet hur det fungerar. Det var länge sedan. De senaste gångerna har jag vetat hur det fungerat. Hälsa på mina vänner, åka tåg, umgås som vi gör. Åka på konsert, i princip samma människor på varje ställe, man kunde rytmen. Nu vet jag inget. Bara när tåget från Paris går och när flyget från Nyköping går.

Jag har precis avslutat min frukost. Gott. Innan jag gav mig på frukosten försökte jag planera lite inför sommarens tågluff. Det är inte lätt. Jag vill verkligen till Rom men det finns nog inte tid till det. Det känns surt. Det är dit jag vill. Men kanske får det bli en egen resa. 

Igår bokade vi flyget till Paris. Det var lite läskigt. Men det är en början. Första stoppet är klart. I helgen bokar vi nog vandrarhem i Paris. Vi ska förstå tågen också. Sen ska vi välja och boka interrail kort. Det kommer bli så himla bra. Snart är vi påväg.

Bloggen börjar nog dö lite. Jag vill inte längre dela allt.

Åh. Love. Äntligen. Fina, fina. Nu har det blivit ett album. 25 april kommer den. Lycka. Hoppas att han spelar så jag kan se honom. Hoppas, hoppas. Han är en sån där jag blir knäsvag av. Som när jag stod bredvid honom på Peace and Love och hällde upp vatten. Eller när jag fick hans autograf. Fangirlar. Eller vad säger man nu?

Videon här iallafall. Stjärna där heter låten.

Letar efter kurser. Vill lära mig göra såna där fina blommor. Till bröllopstårtor. Så där stora, maffiga blommor. Som jag är så avis på. Hittar ingen sån kurs. Hittade istället chokladkurs med Jan Hedh. Jobbigt att kurserna kostar runt 5000. Han har tydligen karamellkurser också. Låter väldigt intressant. Åh, jag vill gå om skolan. Lära mig allt det där jag inte hann. Eller jobba någonstans där jag har tid att lära mig sånna saker. Inget illa om Maxi. Men kul om man kunde utvecklas lite.



Lånar en bild från Google så ni förstår vad jag menar. Och titta vad fint att hon som tagit bilden skrivit sitt namn i hörnet så alla vet att det är hon som tagit den.

Lyssnade på Bowie förut. Han är bra.

Jag kommer inte åka till Peace and Love nästa år. Istället ska jag ut och tågluffa. Istället för 8 veckor ledigt att planera har jag nästa sommar 3. De tre veckorna är redan planerade, 22 dagars tågluff. Plus tre helg-utflykter i slutet av sommaren. Efter årets festival (innan tågluffen började ta form) tänkte jag att nej det blir nog ingen festival nästa år och tanken kändes bra. Nu precis fick jag ett mejl från Peace and Love att Kent kommer dit. Winnerbäck är redan klar. Och nu vill jag skrika, gråta, stampa i golvet. Vara arg på någon för att jag inte får åka. Men den enda jag kan skylla på för att det inte blir någon festival är jag själv. Jag valde bort festivalen för annat, för andra roliga och spännande upplevelser. Som var verkligen ser fram emot. 



Festivalen har ändå blivit en tradition, ett sommarhem. När jag tänker på sommar tänker jag på Borlänge. Röda vägen. Sommarklädda ungdomar i massor. Nudlar. Röda dekorationer. Bränt gräs. Stängsel. Mina fina vänner.

Fick reda på att det är tjugo år sedan Freddie Mercury försvann från den här världen. Jag har varit ledsen många gånger över att inte ha upplevt honom. Mest är jag glad över att hans musik finns kvar. Queen är ett band som har varit närvarande i mitt liv ganska länge, i bakgrunden. Ett band jag alltid går tillbaka till. Fascineras gång på gång hur fantastiska låtarna är.

Något annat musikrelaterat idag är att Bruce Springsteen kommer till Sverige nästa sommar. Jag och mamma bestämde att vi ska försöka skaffa biljetter. Det skulle vara så kul att se honom. Det skulle vara så kul om mamma och pappa fick se honom.

Nästa sommar verkar bli fullbokad den med. Den tre veckor långa semestern är planerad att gå åt till tågluff genom Europa, större delen av tiden. Känns riktigt skojigt. Börjat samla information. Ska gå till biblioteket. Låna kartor och böcker om länder. Kan man låna kartor?

Förutom tågluff vill jag åka upp till Ida (tänkt göra det sen 2009) under sommaren. Och så Blädinge. Arken i Parken. Om det nu blir av. Sen kommer nog sommaren fyllas på ganska ordentligt efter hand. Det sorgliga är att man vet att det inte kommer bli några Ark konserter. Antar att det kommer bli ganska snålt med konserter nästa sommar. Ingenting känns riktigt värt att åka på om inte Ark är där. Letar efter band som kan ta mig med storm. Som Får mig att spontant åka till Göteborg för att jag inte kan hålla mig. Fast det är långt och jag inte får sova innan jag ska jobba.

Var pinsam idag. Klagade över min telefons dåliga kamera. "Fast det är 5 megapixel!" Och blixten var SÅ dålig. Upptäckte att plasten satt kvar där bak på telefonen. Pinsamt en stund.

(Jag avskyr egentligen McDonalds. Ändå sitter jag lite för ofta och dreglar efter deras vidriga nuggets. Förstår inte varför.)

Så. Nu har jag fixat i ett dygn. Jag tror att det funkar nu. Har ändå inte ändrat så mycket, men det var väldigt länge sen jag höll på med det. Lite kvar att pilla med. Det är det alltid.

Jag vet inte vad som kommer hända med den här bloggen. Det kanske är det som är meningen. Varken jag eller ni bör nog ha för höga förväntningar på den. Egentligen är det nog samma blogg med nytt namn och nya kategorier. Jag var trött på namnet och ville ändra i bloggen. Det var enklare att starta en ny. Lägga sista året bakom mig litegrann. Fast många inlägg kommer handla om det sista året ändå. 

Nytt försök, ny blogg. Nya ord, samma innebörd.