Hej bortglömdhet. Eller inte. Men det har inte blivit av.

Helgen var fin. Inte lika mycket woow känsla som jag hoppats på. Men fint och bra. Roligt. Kända ansikten. Som jag inte sett på ett par månader. Som jag inte hade träffat för ett år sedan. Saknade Ida och Elise litegrannganskamycket. Rosa och jag tänkte åka till Norrköping för att se Martin och Sylle. Det gjorde vi inte. Vi såg på hästhoppning istället. Det var bättre.

Det fina är att det alltid finns en hand i närheten. Att bryta ihop är tillåtet. Vi har alla varit med om det, vi vet att det blir jobbigt ibland. "Till och med att tappa ansiktet" hör jag gång på gång i huvudet. 

Var kissnödig, det var kö. Linn föreslog att jag skulle slå in dörren. Det gjorde jag inte. Ola kom ut ganska fort. Självklart kom taxin ganska snabbt. Vi sjöng för Sara. Folk fick säga sitt. Jag sa att han liknade Katla. Det var fint.

Har förresten slutat hitta ny musik. Saknar det. Har istället börjat uppskatta tystnaden. Fint det också. Fast jag skulle vilja börja lyssna på Patti Smith iallafall.