Jag tänder ett ljus och tittar på minneskonserten från Oslo. Mitt sätt att komma ihåg det som hände. Vi satt på min säng, jag och Ida. Pappa säger att det har utlösts en bomb i Oslo. Det var kväll, åska i luften. Nästa dag skulle vi ju åka till Västervik, se ark. Läser på aftonbladet. Ungdomar på läger dödade. Över 70 personer. Det låter hemskt. Det blev bara hemskare. Från helgen minns jag att vi pratade om det. Att ark blev utbuade för att de spelade One of us is gonna die young dagen innan. Att de hade strukit den och Ola sa fina ord om det som hänt istället. Det är hemskt det som hände, det finns det inga ord för. Men det har fört med sig en stark sammanhållning. En kraft att bekämpa förtryck, en kraft att kämpa för kärlek, för öppenhet och framför allt för allas lika värde. Låt det som hände inte hända igen, låt oss lära av det här. Bara tillsammans klarar vi det.