För ett år sedan var jag på konsert. En av de bästa konserterna. En av de konserterna som kommer sitta kvar länge länge. Västervik. Ida och Elise. Börja lära känna de andra.

Jag tittar på youtube klipp och tänker: Vi var fantastiska på konserterna. Vi hade så himla roligt. Om man skulle få uppleva det, en gång till. Det var så magiskt. 



Egentligen borde jag fortsätta jobba med min och Idas dröm. En fin dröm, vi drömmer varje dag. Kanske blir den verklighet, den måste bli. Den är fortfarande lite läskig, lite för suddig. Vågar inte riktigt tro än. Men kanske. Åh.