Idag på jobbet kommenterades internationella kvinnodagen. Någon sa att denne inte gillar sånna där uppskattningsdagar. Jag mummlade tillbaka att den inte handlar om uppskattning, utan ett kom ihåg att fortsätta debatten om jämställdheten. Helt plötsligt, med det uttalandet, blev jag råfeminist. Som vill införa "snoppskatt". Jag är ganska dålig på att tycka och tänka. Jag påpekade bara att samhället är inte jämställt, med det inte sagt att det bara är männens fel. Verkligen inte. Men med att påpeka att det inte är en uppskattningsdag utan en påminnelse om att fortsätta debatten kastade jag tydligen väldigt mycket skit på männen. Utan att egentligen ha sagt något.

Jag tycker att den här debatten har varit väldigt intressant den senaste tiden. Mer och mer har jag lägga märke till hur mycket Hanna Hellquist tar upp det i morgonpasset. I veckan var Katlas skapare Olof Wretling på besök och Hanna hoppade snabbt på honom och undrade varför det bara är killar med i Klungan. Är inte tjejer lika roliga? Det bara blev så, var svaret. Eller bara Hannas konstaterande för några veckor sedan om att det faktiskt stod svart på vitt att tjejer faktiskt tjänar mindre och gör mera hushållsarbete.

Farfar hade funderat på de kvinnor han mött inom sitt yrke. De hade varit väldigt duktiga och omtyckta. Men de stannade inte länge. Hade de stannat hade de säkert lyckas få in fler kvinnor i branschen, få fler att våga. Kanske, kanske inte.

Mina tankar är inte färdigtänkta. Det kommer säkert mer.