Sitter på en buss hem för tillfället efter att jag inte orkar lita på sj längre. Skulle varit hemma för ca 12 timmar sen. Känner mig trött och sur. All planering sprack. Funderar på om helgen verkligen var så bra att man orkar sånt här strul. Sen ser jag en bild på Ola när han torkar bort tårar från helgens konsert som Elise lagt ut. Och jag tänker. Ja, det är värt allt tågstrul i världen. Att träffa mina fina vänner. Rullar in i Nyköping och veckan med flytt närmar sig. Helgen är slut nu och jag är hemma. Helgen blir till fina minnen.