Some die young
Så. Helgen.
Började med ett försenat tåg. Efter halva vägen upptäckte jag att Linn satt på samma. Vi dumpade saker och gav oss iväg till The Voice. Max fick syn på oss och vi fick se genrepet. Intressant. Massa sb12 produkter, träffa Majsan och Sara. Vi fick sitta på Majsans reserverade platser. Kändes tufft. Jag var så oerhört trött efter att ha jobbat och varit uppe sen fem. Tuggade björnar och Linns dextrosol för att inte somna i direktsändning. Träffade Ola en stund efter. Fick sätta mig för jag var snurrig av trötthet. Var iallafall glad att Ulf vann. Han är söt. Glömmer inte Saras kommentar till Ola "Kan du inte ropa hit Micke så jag får klämma på honom". Eller när vi pratade om det strax brevid hans fru.
Vi tog oss hem med våra goodiebags. Låg väl till sängs sådär en halvtimme efter att vi kommit in. Somnade lika snabbt också tror jag. Vakna tidigt för att äta isländsk yoghurt. För att den var gratis liksom. Åka tåg till Gävle. Upptäcka (en gång till) att fler än vi trodde åkte med samma tåg. Kramas hej och hej då. Springa till bussen (men inte komma någonstans) tillsammans med Rosa, Ida och Elise. Träffa Rosas familj och hennes hästar. En första ridtur på jagvetintehurlänge. Väldigt stel efteråt, men lycklig. Det var fina hästar. Vi gjorde oss iordning och tog oss in till Gävle för helgens händelse. Åt mat och satte oss för att vänta. Träffa alla de där som inte setts på månader. Sitta längst fram med Ida och Elise, snegla mot Sara för att sjunga tillsammans. Det var en fin konsert. Jag var lite borta i början, inte riktigt där. I pausen fick vi höra att vi skulle ställa oss upp och sjunga. Vi grät, Ola grät. Jag grät. Det var jobbigt. Men oh så fint. Stoltheten.
I slutet tjatade Ola om tio tåget. Alla trodde att han skämtade. Efteråt visade det sig att han faktiskt åkt med tio tåget. Jaha tänkte vi och hade en trevlig pratstund med Jonas Nydesjö istället. Kom tillbaka hem, trötta men ändå satt vi kvar lite för länge och bara pratade. Fint sådär. Somnade med en Ida brevid mig som tittade på mig när jag somnade.
Våfflor och ännu mera ridning på söndagen. Påväg att ramla av när ponnyn får för sig att godståget tänker äta upp honom om han inte flyr fort som attan ner i diket. Kul ändå. Åker in till Gävle och vinkar av Elise, går föri pressbyrån för att leta magnum doubble. Får istället gratismackor. Går till Max och äter ändå. Säger hejdå till Rosa. Går till stationen bara för att få reda på att jag inte skulle ta mig hela vägen hem förrän dagen efter. Säger hej då till Ida. Laddar mobilen samtidigt som en uteliggare blir mer och mer irriterad på min rygg. Nästan hotfull. Jag släntrar över till några jag känner och håller ihop med dem tills vi tillslut når Stockholm. Bokar om min biljett till ett morgontåg i hopp om att störningarna ska ordna upp sig. Sover hos syster. Upptäcker att tåget inte går. Tar buss istället, så var resan slut.
Känns som första gången på länge som jag faktiskt skriver ner något sånt här. Det känns rätt bra ändå. Lite tråkig text och mycket uppradning kanske. Men nu minns jag lite iallafall.
Började med ett försenat tåg. Efter halva vägen upptäckte jag att Linn satt på samma. Vi dumpade saker och gav oss iväg till The Voice. Max fick syn på oss och vi fick se genrepet. Intressant. Massa sb12 produkter, träffa Majsan och Sara. Vi fick sitta på Majsans reserverade platser. Kändes tufft. Jag var så oerhört trött efter att ha jobbat och varit uppe sen fem. Tuggade björnar och Linns dextrosol för att inte somna i direktsändning. Träffade Ola en stund efter. Fick sätta mig för jag var snurrig av trötthet. Var iallafall glad att Ulf vann. Han är söt. Glömmer inte Saras kommentar till Ola "Kan du inte ropa hit Micke så jag får klämma på honom". Eller när vi pratade om det strax brevid hans fru.
Vi tog oss hem med våra goodiebags. Låg väl till sängs sådär en halvtimme efter att vi kommit in. Somnade lika snabbt också tror jag. Vakna tidigt för att äta isländsk yoghurt. För att den var gratis liksom. Åka tåg till Gävle. Upptäcka (en gång till) att fler än vi trodde åkte med samma tåg. Kramas hej och hej då. Springa till bussen (men inte komma någonstans) tillsammans med Rosa, Ida och Elise. Träffa Rosas familj och hennes hästar. En första ridtur på jagvetintehurlänge. Väldigt stel efteråt, men lycklig. Det var fina hästar. Vi gjorde oss iordning och tog oss in till Gävle för helgens händelse. Åt mat och satte oss för att vänta. Träffa alla de där som inte setts på månader. Sitta längst fram med Ida och Elise, snegla mot Sara för att sjunga tillsammans. Det var en fin konsert. Jag var lite borta i början, inte riktigt där. I pausen fick vi höra att vi skulle ställa oss upp och sjunga. Vi grät, Ola grät. Jag grät. Det var jobbigt. Men oh så fint. Stoltheten.
I slutet tjatade Ola om tio tåget. Alla trodde att han skämtade. Efteråt visade det sig att han faktiskt åkt med tio tåget. Jaha tänkte vi och hade en trevlig pratstund med Jonas Nydesjö istället. Kom tillbaka hem, trötta men ändå satt vi kvar lite för länge och bara pratade. Fint sådär. Somnade med en Ida brevid mig som tittade på mig när jag somnade.
Våfflor och ännu mera ridning på söndagen. Påväg att ramla av när ponnyn får för sig att godståget tänker äta upp honom om han inte flyr fort som attan ner i diket. Kul ändå. Åker in till Gävle och vinkar av Elise, går föri pressbyrån för att leta magnum doubble. Får istället gratismackor. Går till Max och äter ändå. Säger hejdå till Rosa. Går till stationen bara för att få reda på att jag inte skulle ta mig hela vägen hem förrän dagen efter. Säger hej då till Ida. Laddar mobilen samtidigt som en uteliggare blir mer och mer irriterad på min rygg. Nästan hotfull. Jag släntrar över till några jag känner och håller ihop med dem tills vi tillslut når Stockholm. Bokar om min biljett till ett morgontåg i hopp om att störningarna ska ordna upp sig. Sover hos syster. Upptäcker att tåget inte går. Tar buss istället, så var resan slut.
Känns som första gången på länge som jag faktiskt skriver ner något sånt här. Det känns rätt bra ändå. Lite tråkig text och mycket uppradning kanske. Men nu minns jag lite iallafall.
Kommentarerna
Trackback