Jag åkte hem efter jobbet i lördags. Kinamat och bowling med gamla vänner. En bra kväll. Igår åkte jag, mor och far en sväng till IKEA, sen hem. Det blev en sån där bra dag. Söndagslunch, promenad ut till syster med pappa i nästanvårväder. Träffade en trevlig hund. Flash Gordon. Träffade grannarnas hundar också. Söta.

På tåget hem imorse ringde de som jag ska hyra lägenheten av, jag åkte dit och skrev kontrakt. Så från första juni är den min på riktigt. Men jag flyttar in på mitten av april. Det ska bli spännande. Nu ska jag sova, ont i huvud och mage.

Sen så vänder det. Deppade rejält igår. Morgonen började med en ny prinsessa, prata med en vän och få ett samtal om att det finns en lägenhet till mig. Jag ska titta på den imorgon. Hoppas, hoppas att den är beboelig. Det kommer bli så bra.

Att få två så här relativt extrema dagar efter varandra var ganska intressant. Jag märkte hur mycket lättare det var att göra ett bra arbete när jag är på bra humör. Kunde prata och vara trevlig mot kunderna idag. Vilket var jobbigt igår. Då önskade jag mig långt in på ett lager utan människor. Blev arg och muttrade åt alla som kunde tänkas prata med mig. Idag orkade jag, eller idag ville jag. Och istället för att samla kraft för att ens ta mig till jobbet genom att lyssna på Ark så har jag lyssnat på Markus. Bara för att han är bra.

Jag vill fotografera igen. Måste komma igång.

De jobbiga dagarna försöker ta överhanden. Jag sover tungt om nätterna, utmattad. Vaknar och försöker få ihop bilderna från drömmarna för att försöka förstå. Förstår ändå inte. Under dagarna kämpar jag långa stunder för att inte börja gråta. Inte bryta ihop. Inte visa hur jobbigt det här faktiskt är. Att inte veta var jag kommer bo om en månad. Vill nästan bara flytta hem och glömma det här. Trygg i mitt barndomsrum. Göra otrygga saker när jag känner för det. Inte bli tvingad till det.
Jag märker hur jag blir mer och mer självisk. Innesluten. Lyssnar mer och mer på The Ark. Jag vill hitta ut och bry mig om andra. Försöker glömma mig själv lite. Ändå kommer jag fram till att jag måste bli lite helare först. Samla ihop bitarna. 
Det jag saknar mest med skolan var tryggheten. Att alltid ha någonstans att gå, inrutat, folk som bestämmer åt en. Inte behöva oroa sig för om pengarna räcker, om jag har någonstans att bo om en månad. Saknar att ha min pojk nära. Inte bara träffas hastigt på helgerna när jag mest är utmattad och somnar ifrån allt.

Tisdag. Fettisdagen. Semeldagen. Mammas födelsedag. Egentligen ledig. Men sjuk eller ledig finns inte idag. Åtta timmar semlor. Det känns helt okej. Förberett.

Det var ledig helg och jag var hemma. Fira mamma, fira Sara och Joanna, dela på 90-säng, se på film. Gillar att vara hemma. Där slipper jag oroa mig över var jag ska bo. Få komma bort och slippa tänka på alla problem här.

DVDn kom i fredags. Jag har bara tittat lite. Fram till Prayer, såg mig och Elise i Prayer och Calleth. Ser väldigt besvärad och förvirrad ut. Förstår varför jag inte minns så mycket av konserten. Skyller på tiden på dygnet och allt annat som hände efteråt. Vad hände innan?

Dags att göra sig iordning för att ge sig iväg för att göra semlor. Och grattis på födelsedagen mamma.

Igår var en jobbig dag. Jag tvivlade på min egen duglighet. Av någon anledning känner jag mer och mer igen mig i Winnerbäcks texter. Iallafall. Jag tvivlade på mig själv, kände inte att jag var bra på någonting. Aldrig riktigt riktigt där. Alltid en liten liten bit ifrån. Kämpade mot mig själv väldigt länge. Stressade för att hinna med. Lägger ut semlor i butiken. Ett par frågar efter operatårta. Jag visar dem en jag gjort tidigare under dagen. Tanten tittar på den och utropar: Vad ful!!
Jag blev arg, sa inget. Plockade upp mina semlor. Gick in i bageriet och grät. Torkade ilsket bort arga tårar. Den där som suttit i mitt huvud hela dagen och berättat för mig hur dålig jag är skrattade hånfullt. Ilsket, ilsket. Kände mig värdelös.

Fick iallafall åka hem igår. Och fick dvd:n. Tröstade mig med de finaste jag har. Försökte glömma.

Letar efter kurser. Vill lära mig göra såna där fina blommor. Till bröllopstårtor. Så där stora, maffiga blommor. Som jag är så avis på. Hittar ingen sån kurs. Hittade istället chokladkurs med Jan Hedh. Jobbigt att kurserna kostar runt 5000. Han har tydligen karamellkurser också. Låter väldigt intressant. Åh, jag vill gå om skolan. Lära mig allt det där jag inte hann. Eller jobba någonstans där jag har tid att lära mig sånna saker. Inget illa om Maxi. Men kul om man kunde utvecklas lite.



Lånar en bild från Google så ni förstår vad jag menar. Och titta vad fint att hon som tagit bilden skrivit sitt namn i hörnet så alla vet att det är hon som tagit den.

Lyssnade på Bowie förut. Han är bra.

Hej bortglömdhet. Eller inte. Men det har inte blivit av.

Helgen var fin. Inte lika mycket woow känsla som jag hoppats på. Men fint och bra. Roligt. Kända ansikten. Som jag inte sett på ett par månader. Som jag inte hade träffat för ett år sedan. Saknade Ida och Elise litegrannganskamycket. Rosa och jag tänkte åka till Norrköping för att se Martin och Sylle. Det gjorde vi inte. Vi såg på hästhoppning istället. Det var bättre.

Det fina är att det alltid finns en hand i närheten. Att bryta ihop är tillåtet. Vi har alla varit med om det, vi vet att det blir jobbigt ibland. "Till och med att tappa ansiktet" hör jag gång på gång i huvudet. 

Var kissnödig, det var kö. Linn föreslog att jag skulle slå in dörren. Det gjorde jag inte. Ola kom ut ganska fort. Självklart kom taxin ganska snabbt. Vi sjöng för Sara. Folk fick säga sitt. Jag sa att han liknade Katla. Det var fint.

Har förresten slutat hitta ny musik. Saknar det. Har istället börjat uppskatta tystnaden. Fint det också. Fast jag skulle vilja börja lyssna på Patti Smith iallafall.