I feel bad when you're more than a heartbeat away
Sitter på ett försenat tåg till Malmö och tjurar. Skulle varit framme om en timme typ. Och vi har bara precis kommit förbi Linköping. Sur på sj just nu. Och jag som ska upp tidigt. Tre timmars sömn om jag har tur.
Men det är nog värt det. För det här kan bli bra.
Har inte så mycket mer att säga. Mitt liv är för fullt just nu, finns inte tid till så värdsliga saker som att skriva här. Som om någon bryr sig.
Vi borde bli tillsammans så vi kan hålla hand oftare
Snart är det dags att ta tag i vardagen, packa upp lite, hitta alla nycklar. Sova. Det är alltid så svårt att vänja sig tillbaka till vardagen. Saknaden efter de där vackra människorna är så stor och tung. Minnena som får mig att le. Ändå skulle jag aldrig kunna leva utan det här livet. Det är som en bensinmack. Tamka så mycket energi det bara går för att sedan portionera ut i lagom stora doser under den gråa vardagen för att överleva, för att komma framåt.
Vardagen återgår inte riktigt till det normala än, imorgon ska jag åka till Stockholm för att för första gången sedan sista med Ark besöka Gröna Lund. Tillsammans med syster och Mikaela ska jag se Winnerbäck. Det är bra.
I think that everything is gonna be alright
För ett år sedan var jag på en konsert. Med The ark. Det var den sista innan sista. Kanske var det en av de jobbigaste upplevelserna i mitt liv. Tårar i mängder. Ändå finns det fina minnen därifrån. Som när jag och rosa högt och skrikigt sjunger poetry och sylle är den enda som hör oss. Han skrattar med oss.
Idag är jag på Tyrolen i Blädinge. Klacksparken i parken. Jag har fått se två av mina favoritartister tillsammans med mina bästa. Ändå är det något som fattas. Den där extra kryddan som får allt att kännas ännu mer. Kanske är det för att jag inte sovit mycket och jobbat. Jag vet inte. Men jag saknar ark konserterna.
Tack, ni är underbara
Jag är så söt att jag blir blind.
Det är mycket som händer nu, på fredag är det festival i Nyköping, Billie the Vision spelar här då, efter läggdags men det bryr jag mig inte om! På lördag följer jag efter dem till Klacksparken. Det är bäst. På måndag ska jag se Winnerbäck med syster och Mikaela. Super. På onsdag är det Rockbjörnen galan. Nervös för det. Ark måste vinna bästa konsert. Men det gör de nog inte. För Bruce är med.
Äh, har inget mer. Hej då.
It's a sad sad situation
En grej som är bra istället är att jag bestämde mig för att åka till Klacksparken. Tänkte inte göra det, men att sitta hemma och ruttna när mina bästa är där och gör allt det där underbara, det var bara inte rätt. Alltså tar jag mig dit och har the time of my life. Mina förväntningar är höga. Ska bli så kul.
Imorgon kommer Elise också. Jag har sparat fyra bullar åt oss som jag gjort idag som vi ska äta imorgon. Två är lite brända men det är nutella i dem så det gör inget. Nutella är gott. Och jag luktar bulle nu.
Nu skulle jag inte vilja sitta här ensam. Skulle vilja ha någon av mina vänner här. Gå ut på en nattpromenad och prata om sånna där livsviktiga saker. Men nu är ingen här så jag får hoppa över det. Göra det imogon istället. Fast ingen nattpromenad, tyvärr. Älskar världen på natten. Lugnt och tyst, vattnet är lugnt och det är sådär lagom kallt ute,
I could not stay, i could not stay.
Nu sitter jag på Gustav Adolfs torg. Väntar på sommarens första (av tre) riktiga konserter. Regnet öste ner, väldigt oväntat. Ingen var klädd för regn. Nu har det slutat och jag sitter och trivs. En aning trött.
Det ironiska i det här är att det är 11 månader sen sista konserten. Funderar över det och kommer fram till att vi faktiskt har överlevt. Livet har gått vidare. Ibland lite jobbigt men vi har hittat andra saker att lägga vår tid på.
Du förråder, med en kyss.. ?
Jag hamnade i soffan efter att ha moppat golvet. Blött överallt så jag får inte gå på golvet. Har städat intensivt under någon timme. På stereon - Jesus Christ Superstar. De låtarna har snurrat i mitt huvud de senaste dagarna. Sen har någon sagt att det går jättebra att städa till. Det har gått bra. Jag har bara lite dammtorkning och disk. Kul att det blir städat någon gång. Jag firar nog med systers saft och några bitar choklad sen.
Tankarna stannar utanför bloggen. De får förbli mina.
All I see is a big misstake
Jag låter det jag började på stå kvar. Fast jag inte orkade slutföra det. Motivationen tog slut. Jag har ingen lust längre. Vill bara att tiden ska gå lite så jag vet hur framtiden ser ut. Nu vet jag inte.
För din, för min, men inte för kärlekens skull
Torsdag 16 augusti, Ola Salo, Stockholm.
Lördag 18 augusti, Elise hälsar på
Söndag 26 augusti, Ida kommer?
Måndag 27 augusti, Winnerbäck på Grönan med Ida och Mikaela
Lördag 1 september, Winnerbäck i Linköping med Mikaela.
Tre konserter. Riktiga, som jag går på för att jag vill. Det blir inte mer i sommar.
"Det är värt att bli kallad idiot"
Förra året, det var då jag lärde känna väldigt många nya människor. Vi drog oss till varandra för att klara det sista, göra det bästa av det. Och mina upplevelser därifrån är nästintill bara positiva. Sen går man inte ihop med varenda person men så är livet. Det jag kände var gemenskap. Många människor som på ett eller annat sätt känt att de stått lite utanför, nu var vi fler utanför som skapade vår egen värld.
Jag tar illa vid mig, det är sån jag är. Fast att det inte står något om mig personligen. Hen skriver att "handlar det inte om att gå sin egen väg?" om att två personer har kommit på idén att ha olikfärgade snören i skorna. Ja, om det handlar att man ska få gå sin egen väg, då ska väl hen acceptera att båda gillar att ha olikfärgade snören. Det är ju inte så att de upprör någon.
Jag har gått in på bloggen ett par gånger, men det är inte värt det. Och jag hoppas att ni andra också förstår det, det bästa är att ignorera.
"Det är värt att bli kallad idiot, om det är priset för att gå sin egen väg". Men jag vet inte om man ska behöva utstå sånt här.
Där allt står still
En sån där tråkig, ensam fredagskväll igen. Det är tyst. Utanför är det festival. Jag var ute en kort stund men det spelar ingen roll när man är själv. Tittade på ett litet band på en liten scen. Skrattade lite med sångaren. Folk dansade, jag gick hem. Egentligen är jag inte bitter. Ida och Elise hör av sig ofta. Jag saknar dom. Önskar att jag var hos dom. Vill inte alls jobba imorgon. Nu borde jag sova. Sov en stund förut idag så inget vettigt är gjort. Inte ens diskat. En röra. Suck.
Vi kommer gå långt
Min dröm blir sann. Jag är bra ändå. Tack mamma.