Nu sitter jag på Gustav Adolfs torg. Väntar på sommarens första (av tre) riktiga konserter. Regnet öste ner, väldigt oväntat. Ingen var klädd för regn. Nu har det slutat och jag sitter och trivs. En aning trött.

Det ironiska i det här är att det är 11 månader sen sista konserten. Funderar över det och kommer fram till att vi faktiskt har överlevt. Livet har gått vidare. Ibland lite jobbigt men vi har hittat andra saker att lägga vår tid på.