Skrev just att jag inrättat hela mitt liv efter ett citat från Tell Me This Night Is over. Vet inte om det är sant. Jag vet bara att den låten hela tiden varit viktig för mig. Särskilt just det citatet. Ja, ni får läsa föregående inlägg för att hitta rätt citat. I högstadiet kunde jag den utantill. Jag kände mig precis lika mörk som den låten är. Den är sådär blåsvart. Som en rå höstkväll, när vinden tränger in genom de alldels för få lager kläder man har på sig och kyler ner hela kroppen. När man väntar på något som aldrig kommer. Som en gatlykta för långt bort som är det enda ljuset man ser. Förutom ljuset från alla de hem som man aldrig kommer vara välkommen i. Som den svarta avteckningen av en stor skog mot himlen.

Ungefär så. Om och om igen lyssnade jag på den. Varje bussresa till skolan. Varje bussresa hem från skolan. Minns att de spelade den live för mig under 2007. Tydligen på sista också. Har förträngt det. 

Jag ger er musikvideon till den underbara låten. Och hoppas ni tittar. För låten är bra. Och musikvideon. Särskilt när man har bakgrundsinfo att Lasse tydligen ska ha varit väldigt kissnödig under hela inspelningen. Stackars.