So let's go on with the show

Jag fortsätter vidare.
http://dysfunkedfool.blogspot.com/

I just wanna be the one who makes you smile

Skrev just att jag inrättat hela mitt liv efter ett citat från Tell Me This Night Is over. Vet inte om det är sant. Jag vet bara att den låten hela tiden varit viktig för mig. Särskilt just det citatet. Ja, ni får läsa föregående inlägg för att hitta rätt citat. I högstadiet kunde jag den utantill. Jag kände mig precis lika mörk som den låten är. Den är sådär blåsvart. Som en rå höstkväll, när vinden tränger in genom de alldels för få lager kläder man har på sig och kyler ner hela kroppen. När man väntar på något som aldrig kommer. Som en gatlykta för långt bort som är det enda ljuset man ser. Förutom ljuset från alla de hem som man aldrig kommer vara välkommen i. Som den svarta avteckningen av en stor skog mot himlen.

Ungefär så. Om och om igen lyssnade jag på den. Varje bussresa till skolan. Varje bussresa hem från skolan. Minns att de spelade den live för mig under 2007. Tydligen på sista också. Har förträngt det. 

Jag ger er musikvideon till den underbara låten. Och hoppas ni tittar. För låten är bra. Och musikvideon. Särskilt när man har bakgrundsinfo att Lasse tydligen ska ha varit väldigt kissnödig under hela inspelningen. Stackars.


Sno en snodd snodd.

Ditt fullständiga namn? Linnéa Anna Carina Träder
Hur Lång är du? Jag når ner till marken.
Ögonfärg? Grön, eller något liknande
Spelar du något instrument? Jag slog ett slag för mänskligheten och lade fiolen på hyllan.
Dina första tankar när du vaknar? Hjälp! Det låter! Fan. Jag är vaken.
Vart befinner du dig just nu? I min lägenhet i Nyköping.
Biter du på naglarna? Det händer.
Vad har du för färg på trosorna/kalsongerna? Svart, svart, svart.
Har du några husdjur? Nej, nej.
Är du singel? Det kan man nog säga.
Vem vet mest om dig? Ingen vet allt.
Vad vill du ha just nu? Inte ont i magen, och att vi hoppar en månad framåt.
Vad är du rädd för? I princip allt. En nyupptäckt rädsla är nog att bli för trygg.
Vem var din första riktiga kärlek? Den jag gjorde slut med för ett tag sen.
McDonalds eller Burger King? Max.
Sjunger du? När ingen hör
Vad har du för skostorlek? Bred.
Vill du gifta dig? Kanske det, fina klänningar är ju roligt.
Kommer du överens med dina föräldrar? Jodå, det var nog bra att flytta hemifrån.
Din hårfärg? Röd, röd, röd.
Vad ska du göra i morgon? Efter 13 dagar jobb i sträck ska jag ha en ledig dag. Då köper jag en bil förhoppningsvis.
Vad sover du i? Jag försökte sova i tvättmaskinen när jag var liten. Då kunde jag sova var som, lite mer kräsen nu. Men är man trött kan man tillochmed sova utanför Grönalund.
Favoritårstid? När man kan lägga in vinterjackan i garderoben.
Favoritmat och dryck? Irn Bru, ginger beer. Annars gillar jag inte läsk så mycket. Favoritmat.. Mycket grönsaker. Typ grön ärtsoppa är tillfällig favorit
Hur svarar du i telefonen hemma? Jag äger ingen hemtelefon
Vad är du sugen på nu? Sova. Fast jag är ju ledig imorgon, då kan jag ju inte lägga mig innan elva
Hur svarar du i mobilen? Hellu. Eller det beror ju på vem det är, såklart.
Sov du ensam inatt? Det beror på hur man ser det. Min säng var tom sånär som på mig, men har en inneboende i soffan.
Vad gjorde du kl 08 i morse? Prickade av en brödleverans, samtidigt som jag var klar med tårtor som skulle packas, samtidigt som jag skulle handla frukost och sno tillbaka vagnen från Marcus så jag kunde handla frukost. Det var en lugn morgon.
Vad var det senaste någon sa till dig? Något om en reklam.
Druckit idag? Japp. Vatten och juice.
Vad är det för väder hos dig nu? Kväll.
Godaste glassmaken? Päronsplitt.
Drömmer du mardrömmar? Jo, mer när jag är stressad. Hatar det. Tror att det är på riktigt. Drömmar är på riktigt mitt i natten.
Favoritklädsel? Lila jeans och vit t-shirt med en stor ananas på. Då känner jag mig häftig. Älskar mina svart-vit-randiga byxor också.
Favoritgodis? Milka och persikor.
Hur många kuddar sover du med? Fem. Sängen måste ju vara full.
Vad längtar du mest efter just nu? Malmö.
Vad luktar det nu om du sniffar lite? Mitt bord luktar fortfarande linolja.
Saknar du någon just nu? Ja, alltid. Fast jag saknar ensamheten också. Jämt.
Vill du ha barn? En fråga jag inte har något svar på. För tillfället skrämmer barn mig mest.
Är det någonting som är stressigt i din tillvaro? HAHA. Eh, mitt andranamn är stress.
Längtar du till din nästa födelsedag? Inte direkt.
Är du blyg? Ja, fast blygheten ter sig olika varje gång.
Vad gör du just nu? Förtränger allt som borde göras.
Tycker du att du har fin dialekt? Folk känner igen den när jag säger var jag kommer ifrån. Vet inte vad jag tycker, hatar att höra mig själv.
Tycker du om snö? I början.
Hur mår du nu? Ont i magen, ont i halsen.
Vad är din önskan just nu? Äh, vet inte om jag önskar något speciellt.
Har du något speciellt citat som du inrättat exakt hela ditt liv efter? Maybe you all would consider it a joke If I say that I hate myself But now and then When I look into the mirror All I see is a big mistake (And wouldn´t you) Well, I just wanna be fun Just wanna be the one Who makes you smile. Typ.
Vad lever du på? Musiken håller mig ovanför ytan.
Vad gör du om 5 år? Oj, vågar inte tänka så långt. Nu har jag Malmö framför mig. Vet inte hur länge jag stannar där.

I've walked this floor

För första gången på länge (någonsin?) känner jag mig beredd att öppna upp för så mycket ny musik som möjligt. Tillochmed så mycket att jag betalat för spotify och gjort en spellista med allt jag ska lyssna på. För stunden är det Belle & Sebastian. Som folk brukar höja till skyarna (åtminstone i amerikanska tonårsböcker). Annars brukar jag säga tack, men nej tack. Jag har mina skivor som jag betalat för. Varför ska jag då använda spotify, som jag ändå skulle spela samma musik på som jag redan har köpt. Men inte nu.

Hoppar över till Rufus Wainwright. Som jag genom en slump (och efter att Ola sjungit en sång som han skrivit) hittat till och börjat gilla. Häftig röst och så. 

Sen all en där musiken som kommit genom Magnus Ekelund. Vet inte riktigt vad jag gillar den. Lite är bra. Lite är bara konstig. Men Magnus har jag börjat gilla. Så att jag kan leta upp hans låtar eftersom att det är just han jag vill lyssna på. Börjar kunna namn och så.

Jag gjorde en liten tabbe för ett par dagar sedan. Skulle köpa biljetter till Markus i Stockholm. Köpte till Norrköping istället. Heh. Så ska någon till Norrköping och inte köpt biljetter än får ni gärna köpa mina två. Hehe. Pinsamt av mig. Blev så till mig då att jag bokade av bara farten utan att dubbelkolla.

Här är iallafall spellistan om ni vill hitta något nytt.
Lyssna in

En månad kvar.

Så. Om en månad är jag klar med Nyköping. Det är bestämt nu. Lägenheten är uppsagd, jobbet är uppsagd. Lägenhet i Malmö fixad. Det enda som är kvar är att välja vilket jobb jag vill ha. Det är den svåra biten. Jag har två jobb att välja mellan, båda verkar roliga. Kan inte bestämma. Får nog göra upp en lista. 

Min och Idas dröm är äntligen på väg att ordnas upp. Som vi har kämpat för det här. Vi har verkligen ansträngt oss. Och snart är det dags. För inte ens två månader sen satt vi tillsammans, trodde på att allt skulle bli som vanligt, vi skulle åka iväg från varandra och sen ses någon gång ibland när pengarna räckte. Om en och en halv månad är vi sambos. 


Och det blir närmare till Elise, åtminstone i höst. Fast vi kanske inte kommer ses så mycket ändå tyvärr. Det blir närmare till världen, vi kommer kunna göra så mycket mer. 

Just nu är livet bra.

Regnbågsbarn

I malmö. Väldigt trött. Natten gick bra. Idag har jag gått vilse och hittat massa bra ställen. Snubblade över Malmös regnbågsfestival. Tittade en stund. Hade trevligt. Glada, vackra människor. En dansk med större fascination för fjädrar än Ola mimade till euphoria. Kul.


I feel bad when you're more than a heartbeat away

Sitter på ett försenat tåg till Malmö och tjurar. Skulle varit framme om en timme typ. Och vi har bara precis kommit förbi Linköping. Sur på sj just nu. Och jag som ska upp tidigt. Tre timmars sömn om jag har tur.

Men det är nog värt det. För det här kan bli bra.

Har inte så mycket mer att säga. Mitt liv är för fullt just nu, finns inte tid till så värdsliga saker som att skriva här. Som om någon bryr sig.


Vi borde bli tillsammans så vi kan hålla hand oftare

Nu sitter jag i min lägenhet i Nyköping igen. Helgen försvann snabbt. Det har varit bra. Det är de där helgerna med minst timmar sömn som försvinner snabbast. Borde det egentligen inte vara tvärtom?

Knappt ett dygn fick jag spendera tillsammans med några av de bästa. En folkpark mitt ute i de småländska skogarna. Jag laddade upp med en kort gratiskonsert med Billie The Vision i fredags och typ ungefär ingen sömn. Jobbade så länge jag hann, blev hämtad av bror som skjutsade mig till tåget. Väl framme, mötas upp, lämna packning och in för att börja kvällen. Överallt se vackra människor som man känner igen, hälsa, kramas, titta med stora ögon. Lyckan som rycker tag i kroppen när man ser vem som är den hemliga artisten. Springa mellan scenerna för att hinna, för att inte missa, dansa, le, sjunga högt med falsk röst. Sätta sig när orken tar slut, bara insupa atmofsären, äta handburgare. 

Snart är det dags att ta tag i vardagen, packa upp lite, hitta alla nycklar. Sova. Det är alltid så svårt att vänja sig tillbaka till vardagen. Saknaden efter de där vackra människorna är så stor och tung. Minnena som får mig att le. Ändå skulle jag aldrig kunna leva utan det här livet. Det är som en bensinmack. Tamka så mycket energi det bara går för att sedan portionera ut i lagom stora doser under den gråa vardagen för att överleva, för att komma framåt.

Vardagen återgår inte riktigt till det normala än, imorgon ska jag åka till Stockholm för att för första gången sedan sista med Ark besöka Gröna Lund. Tillsammans med syster och Mikaela ska jag se Winnerbäck. Det är bra.

I think that everything is gonna be alright

För ett år sedan var jag på en konsert. Med The ark. Det var den sista innan sista. Kanske var det en av de jobbigaste upplevelserna i mitt liv. Tårar i mängder. Ändå finns det fina minnen därifrån. Som när jag och rosa högt och skrikigt sjunger poetry och sylle är den enda som hör oss. Han skrattar med oss.

Idag är jag på Tyrolen i Blädinge. Klacksparken i parken. Jag har fått se två av mina favoritartister tillsammans med mina bästa. Ändå är det något som fattas. Den där extra kryddan som får allt att kännas ännu mer. Kanske är det för att jag inte sovit mycket och jobbat. Jag vet inte. Men jag saknar ark konserterna.


Tack, ni är underbara

Jag vill säga tack till er som får mig att tro att jag är viktig. Till er som får mig att älska. Tack till er som ger mig något att vakna för på morgnarna. En kram, både fysisk och psykisk gör så mycket. När ni berättar att ni har tänkt på just mig ger mig en skjuts framåt. Det är så viktigt. När någon frågar om jag ska med, eller hur jag mår, att låta mig veta att jag är en del av något. Jag vill säga tack. Tack för att ni är så fina vänner. Jag hoppas att jag får er att känna er viktiga också, att jag visar att ni är speciella. För det är ni, varenda en. Jag vill berätta och jag hoppas att ni läser det. För jag är inte bra på att säga det. Så tack, tack för att ni är ni och är himla underbara!


Jag är så söt att jag blir blind.

Nu är min lägenhet tom igen. Eller tom, jag är ju här. Som en hård handflata mot kinden. Tystnaden, stillheten. Ikväll kommer ingen läsa godnattsaga för mig, ikväll kommer jag kunna använda båda täckena. Det är tyst. Egentligen borde jag ta tag i mitt liv och städa. Det är rörigt, sådär som det blir när någon är på besök och man har bättre saker för sig än att städa. När det finns någon att lägga tiden på istället för städningen. 

Det är mycket som händer nu, på fredag är det festival i Nyköping, Billie the Vision spelar här då, efter läggdags men det bryr jag mig inte om! På lördag följer jag efter dem till Klacksparken. Det är bäst. På måndag ska jag se Winnerbäck med syster och Mikaela. Super. På onsdag är det Rockbjörnen galan. Nervös för det. Ark måste vinna bästa konsert. Men det gör de nog inte. För Bruce är med.

Äh, har inget mer. Hej då.


It's a sad sad situation

Det är lördag. Den där dagen i veckan då folk har saker planerade för kvällen, då man inte kan höra av sig bara för att man känner för det. Istället glor jag på tv med mamma och pappa. Eller inte nu längre. Vill egentligen gå och lägga mig men jag vill inte vakna för tidigt imorgon så jag håller mig vaken. Är lite lagom bitter på livet för tillfället.

En grej som är bra istället är att jag bestämde mig för att åka till Klacksparken. Tänkte inte göra det, men att sitta hemma och ruttna när mina bästa är där och gör allt det där underbara, det var bara inte rätt. Alltså tar jag mig dit och har the time of my life. Mina förväntningar är höga. Ska bli så kul.

Imorgon kommer Elise också. Jag har sparat fyra bullar åt oss som jag gjort idag som vi ska äta imorgon. Två är lite brända men det är nutella i dem så det gör inget. Nutella är gott. Och jag luktar bulle nu.

Det var kul att baka bullar. Vi hade inte tillräckligt med vetemjöl, kanel och ingen mandelmassa. Det blev rågsikt i degen, gick utmärkt, pappa fick riva kanelstång och vi hoppade över massan. Gjorde kanelslem. Måste testas. Blir väldigt intressant konsistens på kanel blandat med kokande vatten. Smälte ner smör i det och blandade med socker. Bra fyllning.

Nu skulle jag inte vilja sitta här ensam. Skulle vilja ha någon av mina vänner här. Gå ut på en nattpromenad och prata om sånna där livsviktiga saker. Men nu är ingen här så jag får hoppa över det. Göra det imogon istället. Fast ingen nattpromenad, tyvärr. Älskar världen på natten. Lugnt och tyst, vattnet är lugnt och det är sådär lagom kallt ute,

I could not stay, i could not stay.

Nu sitter jag på Gustav Adolfs torg. Väntar på sommarens första (av tre) riktiga konserter. Regnet öste ner, väldigt oväntat. Ingen var klädd för regn. Nu har det slutat och jag sitter och trivs. En aning trött.

Det ironiska i det här är att det är 11 månader sen sista konserten. Funderar över det och kommer fram till att vi faktiskt har överlevt. Livet har gått vidare. Ibland lite jobbigt men vi har hittat andra saker att lägga vår tid på.


Du förråder, med en kyss.. ?

Jag hamnade i soffan efter att ha moppat golvet. Blött överallt så jag får inte gå på golvet. Har städat intensivt under någon timme. På stereon - Jesus Christ Superstar. De låtarna har snurrat i mitt huvud de senaste dagarna. Sen har någon sagt att det går jättebra att städa till. Det har gått bra. Jag har bara lite dammtorkning och disk. Kul att det blir städat någon gång. Jag firar nog med systers saft och några bitar choklad sen.

Tankarna stannar utanför bloggen. De får förbli mina.


All I see is a big misstake

Jag var ledig och åkte hem. Njöt av att vara hemma. Ensam. Jag sa hej då till han som stått vid min sida i två och ett halvt år och åkte hem till mamma. Det var skönt. Hann hälsa på mormor och morfar som var där. Gick en liten promenad och pratade med Elise. Som när jag bodde där. Som vanligt somnade jag i soffan, utmattad efter jobb och efter tårar. Jag fick bada igen. Det var svinkallt men det var min sjö och tillsammans med min mamma. Så det var bra ändå.

Jag låter det jag började på stå kvar. Fast jag inte orkade slutföra det. Motivationen tog slut. Jag har ingen lust längre. Vill bara att tiden ska gå lite så jag vet hur framtiden ser ut. Nu vet jag inte. 

Jag

Min profilbild

Grynet

Ännu en blogg. Ännu ett Angelhead. Antingen förstår du. Eller så gör du inte det.
Follow Grynet
RSS 2.0